Har under helgen som gått tagit pauser i trädgårdsskötseln för att titta på världscupsfinalerna i dressyr och hoppning. Lilla landet Sverige är ju helt grymma, så coolt. Vi är med och slåss om topplaceringarna i båda diciplinerna.
Med två fjärde placeringar hade vi lite av vad man kallar, stolpe ut, men vilka ekipage vi har producerat. Så roligt att SVT har uppfattat detta och visar så många minuter från tävlingarna.
Svenska ekipage som levererar på toppnivå samt hästar som är uppfödda i Sverige. En svensk häst var ju dubbelt felfri i den avslutande hoppningen och alltså en av världens bästa hästar.
Detta utan att våra världsstjärnor Peder, Tinne och RGB startade, en fantastisk bredd på sporten och riktigt spännande tävlingar fick vi följa.
Tv visar ju bara toppen av en isberg av de aktiva i vår sport, en svindlande tanke att veta att så många personer åker till sina hästar varje dag i vårt land. Eller är delaktiga i sporten på ridskolor runt om i landet, samt alla anhöriga till oss ”hästnördar” som är borta från hemmet fler timmar än utlovat varje dag 🙂
Själv följde jag världscupens final på tv, hoppningen i Laholm via Equipe, dressyren i Hermanstorp via sociala medier och klubbtävlingen i Falkenberg via sms-kontakter. Allt intresserade även mig, det är tjusningen med den här sporten som liksom kryper in innanför huden och lägger sig som ett andra skinn.
Mitt flöde på sociala medier består till stor del av hästrelaterade inlägg, tänk vilket socialt kontaktnät jag har skapat mig från norr till söder där allas kärlek till hästen binder oss samman.
En fantastisk och härlig tanke som vi alla borde tänka oftare!
Tack till oss alla som kämpar på i med och motvind och lyfter sporten till stordåd, ser fram emot ett stundande VM med ett leende på läpparna.